Sedan platsbristen i Malmös förskolor blev allmänt känd har förskolesituationen börjat uppmärksammas i media mer och mer. Tack och lov.
Igår uttalade sig Nina Adolfsson, som är fackligt aktiv, i Sydsvenskan. Hon konstaterar att barn mår dåligt i för stora barngrupper. Dagen innan uppmärksammades en studie som förskoleförvaltningen själva tagit fram, som beskriver att en fjärdedel av förskolecheferna i Malmö oroar sig över barngruppernas storlek.
Den 21 mars publicerade Barnverket en debattartikel på SVD där man beskriver allvaret i dagens situation och slår fast att förskoleverksamheten i Sverige har blivit en riskfaktor för barns hälsa. Artikeln måste läsas i sin helhet, men låt mig ändå citera ett stycke ur den:
Tidigare fanns riktlinjer för barngruppsstorlek och yta i förskolan. Idag är det enbart djur som har ett sådant skyddande reglemente – inte våra barn. Trots att barns hälsa, utveckling och lärande påverkas negativt av en bristande fysisk miljö, till exempel för små lokaler, buller, bristande ventilation och städning, fukt och mögel, ostimulerande gårdar och undermålig kost. Barn påverkas även negativt av för stora barngrupper. Skolverket hade tidigare riktlinjer att en förskoleavdelning bör bestå av cirka 15 barn, färre om det är små barn eller barn med särskilda behov. Riktlinjerna är nu borttagna, men kunskapen och forskningen finns kvar.
Den 15e mars beskrev Francisca Naranjo, förskolelärare, hur kvaliteten varierar kraftigt mellan förskolor i Malmö, och att det tyvärr finns ett antal förskolor som inte lever upp till en rimlig kvalitetsnivå: Hon beskriver en situation där barn utsätts inte bara för stress och oro, utan även för kränkningar:
– Jag har blivit chockad. Det här är jättekänsligt att säga men många borde inte få arbeta med så små barn. Det har hänt att personal tagit i dem alldeles för hårt. Många problem som oroliga barn har i grundskolan skulle kunna lösas redan i förskolan, men istället blir många osedda och kränkta. Barn behöver en plats där vuxna ser deras främsta behov, där de blir uppmuntrade och utvecklas.
Dagen innan skrev Federico Moreno en krönika som även den beskriver den kraftiga skillnaden i kvalitet mellan olika kommunala förskolor.
I flera av artiklarna konstateras det som borde vara självklart för varenda kotte inklusive alla politiker som snickrar på budgetar, nämligen att grunden till barns välmående läggs när barnen är små, och eftersom nästan alla små barn går i förskolan, är förskoleverksamheten en stor del av deras vardag. Hur barn har det och hur de mår när de är små kommer att påverka dem senare i livet. Vill vi att barn ska må bra och och ha goda chanser i skolan, bör vi, förutom att satsa på skolan och på barn i skolåldern, se till att alla ungar i Sverige får bygga en trygg och solid grund de första åren i livet. Dit hör att mötas av en hög kvalitet i förskolan från den dag de sätter sin fot där tills det att de slutar. . Många barn tillbringar 4 år på heltid i förskolan. Det är en rätt stor del av livet.
I min värld är Sverige inte längre ett välfärdsland. Inte så länge man tummar på kvaliteten för de åldersgrupper i vårt land som har sämst möjlighet att göra sin röst hörd: de yngsta och de äldsta. I min värld är ett rikt land där förskoleverksamheten inte ges utrymme att utformas enligt den höga kvalitet vi vet skulle vara bäst, inget annat än en svikare av stora mått.
